Hannes & Carolines blogg

Ni vet ju sedan förut att det finns en sorts leksak som Nimbus älskar över allt annat. Han älskar dem så mycket att han inte kan sluta morra när han får en ny. Just nu springer han omkring med en röd i munnen. Åska får titta på, men inte komma för nära. Det är ingen idé att låta henne få en egen, Nimbus accepterar inte det och Åska är inte tillräckligt intresserad för att försvara dem.

Den gröna som ni såg i videoklippet är död sedan någon vecka tillbaks. Sömmen mellan huvudet och kroppen gav upp (fjädrarna och pälsen var borta sedan länge) och små kattmyntebitar spreds över lägenheten. Då åkte den i soporna. Idag åkte ytterligare en, fortfarande hel men väldigt skabbig, i soppåsen. Innan dess såg jag dock till att fånga den på bild tillsammans med en nyinköpt så att ni verkligen kan se hur de älskas till döds.

Ny vit till vänster, och gammal gul till höger.

Dessutom har en gammal kär leksak fått göra återintåg här hemma. Ni kanske kommer ihåg Åskas orange/rosa lektunnel? Den slängdes strax innan vi flyttade efter att Nimbus hade kissat på den, men nu när rumsrenheten verkar vara 100% och kastreringen är över utan problem bestämde vi oss för att de kunde få en ny. För variations skull blev det en blå/grön den här gången. Fortfarande IKEAs billiga. Nimbus verkar själv tycka att han är riktigt finurlig när han gömmer sig i den, trots att han ofta sticker ut i två ändar.

Nimbus gömmer sig.

Jag har själv ett välförtjänt rykte om mig att kunna sova mig igenom det mesta. Men här hemma är det inte jag som är mästaren på att sova längre. Det är en liten katt som har erövrat titeln sovarkung här hemma, och han sover nästan medvetslöst tungt (precis som sin matte ), sådär som man inte tror att katter gör. Här kommer några bilder på honom från två av hans nya favoritsovplatser, på fårfällen i soffan och där mattan sticker in under soffan.

Jajemän, våra katter lussade för oss idag. Det var väl gulligt av dem? (Fler lussebilder finns bakom länken.)

continue reading…

December är väl en besvärlig månad, kortare än de andra på grund av ledigheten (som jag absolut inte säger något ont om!) men med mer att göra än normalt eftersom terminen (och året) går mot sitt slut. Därför är det lite ont om bloggtid, så ni får nöja er med en kort bilduppdatering.

Strax innan helgen blev jag erbjuden att åka med upp till Stockholm och se mina gamla tonårsfavoriter på scen. Det kunde jag ju inte tacka nej till! Som tur var spelades en hel del gamla låtar, så att även jag fick en rimlig chans att sjunga med.

Här hemma går det mesta på lågvarv (se tidigare nämnda förhållande mellan arbetsbörda och tid i december). Åska är uttråkad och hoppar bokstavligt talat mot väggarna emellanåt, medan lillkatten tycks ha bestämt sig för att gå i ide:

I söndags hade vi adventsfika här hemma för att fira in den nya lägenheten. Glögg och kakor i överflöd fanns på plats, och en hel del av de senare fyller numera vår frys. Himla mysigt hade vi det i alla fall, medan vi överdoserade socker i goda vänners lag. På bilden nedan saknas dock niklaskakan (tänk kladdkaka med kokostopp uppepå) och saffran-/pepparkakscheesecaken.

Kvällens snyggaste lussekatt förtjänar förstås en helt egen bild. Denna fisk som äter ett russin (eller räcker ut tungan?) är Jakobs kreation som jag dekorerade lite:

Katterna var dödströtta när gästerna väl kom, efter att ha haft fullt upp hela dagen med att hålla koll på alla spännande dofter i köket. Åska satt i kökssoffan och sniffade, medan Nimbus till slut gav upp och satte sig i fönstret istället.

Lika trötta som katterna var medan gästerna var här, lika trötta var vi när gästerna gått hem. Vi stupade i säng, men måndagmorgonen som följde därpå var obeveklig och tvingade upp oss igen. Lille Nimbus skulle nämligen till veterinären för kastrering och öronmärkning. Det mest traumatiska av den upplevelsen för lillen var nog att han inte fick någon frukost, så det får väl ses som en framgång. Skönt med hankatt, så att man slipper tratt och rakad mage och hela det köret! Han var lite fixerad vid sitt sår till en början, men vi grävde fram en favoritleksak ur gömmorna och sedan var det bortglömt. Istället morrades det resten av kvällen över denna fantastiska lilla sak med kattmynta, prassel och fjädrar:

Jag har en video att visa upp om ni inte tror mig när jag säger att han morrar medan han har den. Uppladdningen av den verkar dock lite småseg, så den får ni se en annan dag.