Jag hade ungefär 25g corriedale-ull i en tråkig, naturvit nyans, så för att muntra upp mig själv en smula färgade jag den med karamellfärg. Det var meningen att den skulle bli blågrön och lila, men någonstans i färgningen försvann allt det lila och ullen blev ganska jämnt blågrön.

Där har ni det, uppfluffad och utdraget i långa, smala bitar. Därefter spann jag det så tunnt jag kunde och vågade på min något klumpiga, 50g tunga slända.

50-öringen är med för storleksjämförelse. Sent igår kväll tvinnade jag sedan ihop det till tvåtrådigt, tvättade det och hängde det på tork över natten. Här kan ni se slutresultatet:

Det är fortfarande ganska ojämnt, men inte mer än vad jag tycker att man får räkna med med tanke på att det här bara är mitt femte handspunna garn. Det är ungefär 60 meter och ganska tjockt, som ni ser mot 50-öringen. Att tvinna var en underlig upplevelse, och jag hade en hel del problem med att trådarna gick av. Det är bara att öva mer!

Det här garnet började som ett försök att färga ”semi-solid”, d v s monokroma färgvariationer, men jag underskattade den vätskemängd som skulle gå åt med marginal och blev tvungen att göra nya blandningar några gånger. Resultatet blev betydligt mer rosa än jag tänkt mig. Naturligtvis var jag tvungen att sticka upp garnet på en gång för att se hur det skulle se ut, och mönstervalet (Staggering monkeys, som rubriken antyder) var lätt. De gick smidigt att sticka, och jag tycker att garnet betedde sig riktigt bra.

Först började jag sticka ett par strumpor i Austermann Step, ett garn som är behandlat med aloe vera och jojoba-olja. Det här garnet är ett mysterium för mig. För det första för att jag hört (läst) en massa människor säga (skriva) att de tycker att huden blir alldeles mjuk och liksom insmord av det här garnet. Jag stickade från tån till hälen (innan jag repade upp, men det är en annan historia) och märkte ingenting sådant. För det andra heter färgen nachtblau. Som synes nedan är det enda rimliga namnet på den här färgen jeans. Titta här:

Helt klart jeans-färgat garn.

Jag har också experimenterat med färgning, jag rotade fram lite klarrött Karisma-ullgarn ur förrådet, gjorde små härvor och färgade med blå karamellfärg. Jag är riktigt förtjust i resultatet, och även om det visade sig vara lite mindre garn än jag trodde (längdmässigt) i härvorna så tror jag att mitt påbörjade projekt kommer att fungera ändå. Jag måste vara lite hemlig med det, för det ska bli en julklapp, men ni kan få se det färgade garnet:

Karamellfärgat ullgarn: klarrött blev vinröd-melerat