Lussekatter
Jajemän, våra katter lussade för oss idag. Det var väl gulligt av dem? (Fler lussebilder finns bakom länken.)
Jajemän, våra katter lussade för oss idag. Det var väl gulligt av dem? (Fler lussebilder finns bakom länken.)
Är det inte lustigt att även om man medvetet försöker låta bli att planera in en massa saker så känns det ändå alltid som att man har planerat in för mycket? I helgen hade vi i alla fall en efterlängtad, oplanerad slapparhelg.
Jag ägnade mig bland annat åt att sätta upp små snöflingor på fönstren. Katterna tyckte de var himla spännande, Åska hittade dem först:
Tyvärr har jag inget bildbevis på när Nimbus, på ungefär samma ställe, hoppade och försökte fånga flingorna en stund senare. Jag kan i alla fall rapportera att ljuskopparna (något oväntat) överlevde det hela.
Nimbus gick runt och såg lite knasig ut hela helgen, han. Efter ett tag kom vi på vad det var, han höll på att tappa en hörntand! Nu är den borta, men då var den så lös att den stod nästan rakt ut, med resultatet att lilla Nim-Nim såg ut som en vampyr:
(Svårfotad tand!)
Bloggandet har visst gått lite trögt på sistone. En anledning har varit att jag tänkt att jag skulle få upp alla gardiner än, och sedan skriva ett blogginlägg om det, men det har dragit ut lite på tiden. Förhoppningsvis ska jag få färdigt de sista idag, men man kan väl säga att jag börjar tröttna på att sy gardiner. Som vanligt trivs jag bättre med stickor i händerna än framför symaskinen.
Annars händer inte så mycket här hemma, Hannes jobbar på med exjobbet och jag har fått höstlov den här veckan. Välkommet, men jag känner att jag börjar tappa fart. Det är farligt att vara hemma hela dagarna! Katterna busar och gosar och piper om vartannat som vanligt. De är utan tvekan bästisar. Lillen går upp i vikt som han ska och båda är blanka och fina i pälsen.
Förra helgen var vi uppe i Stockholm och tävlade på Stockholm Iaido Open. Vi fick med oss lite blingbling hem också, Hannes tog guld i sin klass och jag tog silver i min. Tyvärr kan jag inte visa några bildbevis, för kameran var inte med upp och Hannes går fortfarande och bär på sin medalj i ryggsäcken.
Däremot tar jag gärna emot tips på vad man ska göra med sina medaljer, just nu ligger samlingen bara staplad i en bokhylla och samlar damm.
Däremot kan jag bjuda på en liten video för att visa vad jag menar med att katterna är bästisar. Och kanske kan den ge en del av förklaringen till varför de alltid har så blanka pälsar också…
Eftersom Åska är hittekatt är det förstås ingen som vet riktigt när hon är född, mer än att det var någongång i september 2008. Av administrativa skäl (t ex i försäkringssammanhang) behöver dock även en liten katt ett födelsedatum, och idag firar vi Åskas officiella födelsedag. Nåja, firat så värst har vi förstås inte gjort, men dagen till ära får hon i alla fall en liten bildkavalkad här på bloggen, där det mest varit bilder på lillbrorsan på senaste. Så här ser man ut när man fyller ett år:
Det är många som har frågat om katterna kommer överens. Till svar får ni de här bilderna som Hannes tog tidigare idag:
”Filten” är för övrigt Hannes gamla ylletröja. Den är ganska sliten och sorterades ut ur garderoben för någon vecka sedan. I den vevan hamnade den på golvet och sedan dess är den Åskas. Nu har vi inte hjärta att ta bort den, även om det kanske ser lite skräpigt ut med gamla kläder slängda på golvet.