Festen var en höjdare, och det kändes rätt motigt att pallra sig upp ur sängen på söndag morgon för att åka och träna… Söndagen blev en fixardag då disk, tvätt och allt annat som försummats under veckan styrdes upp. Katterna spenderade större delen av dagen ute på balkongen (som de helst gör varje dag numera), och vi hann också njuta lite av friskluften och växtligheten även om det egentligen inte var varmt. Vår krasse har i alla fall börjat pallra sig upp ur jorden, och växer i raketfart just nu. De är dock fortfarande lite för små för att vara lätta att fota:

Den lilla blåbärsplantan som mamma tagit med hit verkar trivas bra och både sätter blad och skjuter nya skott:

Förgätmigejen verkar också trivas bra. Jag är lite extra förtjust i de blommor som är både blå och rosa på samma gång. Katterna är mer förtjusta  i att äta stjälkar och blad, och att gräva fram leca-kulor ur krukan att leka med.

En del av våra växter är det lite sämre med. Granplantan håller på att dö, och kattgräset har kommit upp men blir förstås nedmejat precis som kattgräs ska.

Åska är en liten linslus, men Nimbus var förstås också med ut på balkongen. Med lite övertalning poserade han snällt. Betydligt mer fotovänlig var han senare på kvällen när han var sömnig och kelig och undertecknad passade på att klippa klor. Kloklippning är godkänt som kel i Nimbus bok, bara han får lite kindpussar under tiden.

Nu är det dock dags att lämna bloggandet och återgå till examensarbetandet. Det är upploppsvecka!

Efter en liten tur till Plantagen idag börjar i alla fall våren infinna sig. Vi köpte lite förgätmigejer som vi hoppas ska slippa frysa ihjäl och några söta minipenséer. Dessutom har vi sått lite slingerkrasse, men vi missade att blötlägga fröna så vi får väl se om det tar sig. Vi har redan en liten hög med fröpåsar till när nätterna blir lite varmare, men då måste vi skaffa fler krukor och/eller blomlådor först. Här kommer i alla fall lite bilder från dagens äventyr på balkongen.

En av minipenséerna fick inte plats i blomlådan med de andra och fick bli granne med blåbärsriset istället.

Nimbus vågade sig ut efter lite handfast coachning från husse.

Åska bakom blåbärsris, minipensé och förgätmigejer.

Nimbus sniffar efter något spännande.

Kompostgallret är stadigt och bra när man spanar. Här syns hur diskret nätet är.

Ibland blir man nyfiken på vad som händer på andra sidan fönstret, även om man är ute.

Åska håller sig på avstånd, 18 april 2009.

Den lilla katten som efter nio dagar hemma hos oss vågade sig upp i soffan medan jag satt där. Hon la sig så långt bort från mig som hon bara kunde, men det måste ändå ha varit mycket mysigare än att ligga på golvet under soffan eller mellan brädorna i själva soffan som hon hade gjort tills dess. Och det måste ju ha varit ganska ensamt därunder också, för den lilla kattflickan som var van att ha ett helt gäng med katter (och människor) omkring sig.

Åska i soffan, 23 april 2009.

Jag minns i alla fall den katten, och jag tänker på henne ibland när jag tittar på den småvuxna och lite småknubbiga katt hon har blivit. En katt som förvisso fortfarande håller sig undan om en ny människa kommer på besök, men som också känner igen dem som redan godkänts, och som man kan lyfta upp, krama och pussa på huvudet utan protester.

Den lilla katten tänker jag också på när jag läser om Östgötakatternas katter som letar efter egna (i vissa fall även tillfälliga) hem. Kattflickorna Dumlan och Tippen som varit inne ett tag och som precis som Åska är lite försiktiga men älskar kel och bus, och de lite äldre flickorna Nostippen och Fläcken som riskerar att få flytta ut i vinterkylan igen för att ge fler hemlösa katter chansen att bli vaccinerade och kastrerade. Jag tänker på den lilla rädda katten vi hade för inte så länge sedan, och hoppas att även de här små hemlösingarna ska få permanenta hem, snarast.

Jag ägnade mig bland annat åt att sätta upp små snöflingor på fönstren. Katterna tyckte de var himla spännande, Åska hittade dem först:

Tyvärr har jag inget bildbevis på när Nimbus, på ungefär samma ställe, hoppade och försökte fånga flingorna en stund senare. Jag kan i alla fall rapportera att ljuskopparna (något oväntat) överlevde det hela.

Nimbus gick runt och såg lite knasig ut hela helgen, han. Efter ett tag kom vi på vad det var, han höll på att tappa en hörntand! Nu är den borta, men då var den så lös att den stod nästan rakt ut, med resultatet att lilla Nim-Nim såg ut som en vampyr:

(Svårfotad tand!)

Annars händer inte så mycket här hemma, Hannes jobbar på med exjobbet och jag har fått höstlov den här veckan. Välkommet, men jag känner att jag börjar tappa fart. Det är farligt att vara hemma hela dagarna! Katterna busar och gosar och piper om vartannat som vanligt. De är utan tvekan bästisar. Lillen går upp i vikt som han ska och båda är blanka och fina i pälsen.

Förra helgen var vi uppe i Stockholm och tävlade på Stockholm Iaido Open. Vi fick med oss lite blingbling hem också, Hannes tog guld i sin klass och jag tog silver i min. Tyvärr kan jag inte visa några bildbevis, för kameran var inte med upp och Hannes går fortfarande och bär på sin medalj i ryggsäcken. Däremot tar jag gärna emot tips på vad man ska göra med sina medaljer, just nu ligger samlingen bara staplad i en bokhylla och samlar damm.

Däremot kan jag bjuda på en liten video för att visa vad jag menar med att katterna är bästisar. Och kanske kan den ge en del av förklaringen till varför de alltid har så blanka pälsar också…