Hannes & Carolines blogg

Kommer ni ihåg den lilla katten som var så rädd, så rädd? Som man inte fick klappa på, inte titta på, inte komma nära.

Åska håller sig på avstånd, 18 april 2009.

Den lilla katten som efter nio dagar hemma hos oss vågade sig upp i soffan medan jag satt där. Hon la sig så långt bort från mig som hon bara kunde, men det måste ändå ha varit mycket mysigare än att ligga på golvet under soffan eller mellan brädorna i själva soffan som hon hade gjort tills dess. Och det måste ju ha varit ganska ensamt därunder också, för den lilla kattflickan som var van att ha ett helt gäng med katter (och människor) omkring sig.

Åska i soffan, 23 april 2009.

Jag minns i alla fall den katten, och jag tänker på henne ibland när jag tittar på den småvuxna och lite småknubbiga katt hon har blivit. En katt som förvisso fortfarande håller sig undan om en ny människa kommer på besök, men som också känner igen dem som redan godkänts, och som man kan lyfta upp, krama och pussa på huvudet utan protester.

Den lilla katten tänker jag också på när jag läser om Östgötakatternas katter som letar efter egna (i vissa fall även tillfälliga) hem. Kattflickorna Dumlan och Tippen som varit inne ett tag och som precis som Åska är lite försiktiga men älskar kel och bus, och de lite äldre flickorna Nostippen och Fläcken som riskerar att få flytta ut i vinterkylan igen för att ge fler hemlösa katter chansen att bli vaccinerade och kastrerade. Jag tänker på den lilla rädda katten vi hade för inte så länge sedan, och hoppas att även de här små hemlösingarna ska få permanenta hem, snarast.

Jajemän, våra katter lussade för oss idag. Det var väl gulligt av dem? (Fler lussebilder finns bakom länken.)

continue reading…

Är det inte lustigt att även om man medvetet försöker låta bli att planera in en massa saker så känns det ändå alltid som att man har planerat in för mycket? I helgen hade vi i alla fall en efterlängtad, oplanerad slapparhelg.

Jag ägnade mig bland annat åt att sätta upp små snöflingor på fönstren. Katterna tyckte de var himla spännande, Åska hittade dem först:

Tyvärr har jag inget bildbevis på när Nimbus, på ungefär samma ställe, hoppade och försökte fånga flingorna en stund senare. Jag kan i alla fall rapportera att ljuskopparna (något oväntat) överlevde det hela.

Nimbus gick runt och såg lite knasig ut hela helgen, han. Efter ett tag kom vi på vad det var, han höll på att tappa en hörntand! Nu är den borta, men då var den så lös att den stod nästan rakt ut, med resultatet att lilla Nim-Nim såg ut som en vampyr:

(Svårfotad tand!)

Bloggandet har visst gått lite trögt på sistone. En anledning har varit att jag tänkt att jag skulle få upp alla gardiner än, och sedan skriva ett blogginlägg om det, men det har dragit ut lite på tiden. Förhoppningsvis ska jag få färdigt de sista idag, men man kan väl säga att jag börjar tröttna på att sy gardiner. Som vanligt trivs jag bättre med stickor i händerna än framför symaskinen.

Annars händer inte så mycket här hemma, Hannes jobbar på med exjobbet och jag har fått höstlov den här veckan. Välkommet, men jag känner att jag börjar tappa fart. Det är farligt att vara hemma hela dagarna! Katterna busar och gosar och piper om vartannat som vanligt. De är utan tvekan bästisar. Lillen går upp i vikt som han ska och båda är blanka och fina i pälsen.

Förra helgen var vi uppe i Stockholm och tävlade på Stockholm Iaido Open. Vi fick med oss lite blingbling hem också, Hannes tog guld i sin klass och jag tog silver i min. Tyvärr kan jag inte visa några bildbevis, för kameran var inte med upp och Hannes går fortfarande och bär på sin medalj i ryggsäcken. Däremot tar jag gärna emot tips på vad man ska göra med sina medaljer, just nu ligger samlingen bara staplad i en bokhylla och samlar damm.

Däremot kan jag bjuda på en liten video för att visa vad jag menar med att katterna är bästisar. Och kanske kan den ge en del av förklaringen till varför de alltid har så blanka pälsar också…

Eftersom Åska är hittekatt är det förstås ingen som vet riktigt när hon är född, mer än att det var någongång i september 2008. Av administrativa skäl (t ex i försäkringssammanhang) behöver dock även en liten katt ett födelsedatum, och idag firar vi Åskas officiella födelsedag. Nåja, firat så värst har vi förstås inte gjort, men dagen till ära får hon i alla fall en liten bildkavalkad här på bloggen, där det mest varit bilder på lillbrorsan på senaste. Så här ser man ut när man fyller ett år:

continue reading…