Hannes & Carolines blogg

När man skriver examensarbete har man inte tid och möjlighet att ta ledigt fyra dagar i sträck, men lite trevligheter har vi hunnit med i alla fall. I lördags var vi på bröllop. Det var jättekul, och extra bra blev det med riktig sommarvärme och strålande sol! Det är inte något vi blivit bortskämda med den här våren direkt. Brudparet var i alla fall jättefina och såg väldigt lyckliga ut:

Festen var en höjdare, och det kändes rätt motigt att pallra sig upp ur sängen på söndag morgon för att åka och träna… Söndagen blev en fixardag då disk, tvätt och allt annat som försummats under veckan styrdes upp. Katterna spenderade större delen av dagen ute på balkongen (som de helst gör varje dag numera), och vi hann också njuta lite av friskluften och växtligheten även om det egentligen inte var varmt. Vår krasse har i alla fall börjat pallra sig upp ur jorden, och växer i raketfart just nu. De är dock fortfarande lite för små för att vara lätta att fota:

Den lilla blåbärsplantan som mamma tagit med hit verkar trivas bra och både sätter blad och skjuter nya skott:

Förgätmigejen verkar också trivas bra. Jag är lite extra förtjust i de blommor som är både blå och rosa på samma gång. Katterna är mer förtjusta  i att äta stjälkar och blad, och att gräva fram leca-kulor ur krukan att leka med.

En del av våra växter är det lite sämre med. Granplantan håller på att dö, och kattgräset har kommit upp men blir förstås nedmejat precis som kattgräs ska.

Åska är en liten linslus, men Nimbus var förstås också med ut på balkongen. Med lite övertalning poserade han snällt. Betydligt mer fotovänlig var han senare på kvällen när han var sömnig och kelig och undertecknad passade på att klippa klor. Kloklippning är godkänt som kel i Nimbus bok, bara han får lite kindpussar under tiden.

Nu är det dock dags att lämna bloggandet och återgå till examensarbetandet. Det är upploppsvecka!

Idag har katterna och jag (Hannes är ju på jobbet) besök av en gerbil i arbetsrummet. Behöver jag säga att katterna är intresserade? Framför allt Åska är helt trollbunden av denna lilla gnagare, men verkar nu ha greppat att man inte får slå på glaset eller hoppa upp uppe på akvariet. Nimbus är nyfiken, men som vanligt lite mer avvaktande. Gerbilen själv, lilla Ichigo, är inte särskilt imponerad av katterna.

Vår balkong har varit ordentligt innätad i en dryg vecka nu, så idag bestämde vi oss för att få lite ordning på växtligheten också. För den som eventuellt är intresserad satsade vi på transparent kattnät från Netty. 10 m räckte inte riktigt till vår balkong, så det fick bli en bit kompostgaller också. Den är väl inte supersnygg, men Åska hälsar att den är jättebra att spana genom. I övrigt är nätet ganska omärkligt. Katterna börjar vänja sig så smått vid balkongen – Åska står vid balkongdörren i hopp om att få gå ut och kommer springande om man öppnar, medan Nimbus bara vågar vara ute om det är lugnt och stilla i omgivningarna. Något det inte är en solig söndag, eftersom vi har en liten lekpark alldeles nära balkongen.

Efter en liten tur till Plantagen idag börjar i alla fall våren infinna sig. Vi köpte lite förgätmigejer som vi hoppas ska slippa frysa ihjäl och några söta minipenséer. Dessutom har vi sått lite slingerkrasse, men vi missade att blötlägga fröna så vi får väl se om det tar sig. Vi har redan en liten hög med fröpåsar till när nätterna blir lite varmare, men då måste vi skaffa fler krukor och/eller blomlådor först. Här kommer i alla fall lite bilder från dagens äventyr på balkongen.

En av minipenséerna fick inte plats i blomlådan med de andra och fick bli granne med blåbärsriset istället.

Nimbus vågade sig ut efter lite handfast coachning från husse.

Åska bakom blåbärsris, minipensé och förgätmigejer.

Nimbus sniffar efter något spännande.

Kompostgallret är stadigt och bra när man spanar. Här syns hur diskret nätet är.

Ibland blir man nyfiken på vad som händer på andra sidan fönstret, även om man är ute.

Jag orkar inte skriva ett ordentligt inlägg om Florens, men lite bilder kan jag i alla fall ge mig på att lägga upp. De har redan funnits på Facebook i någon dag, så har man redan sett dem där blir det inte mycket nytt, tyvärr.

continue reading…

Kattfärger är något som verkar förvirra många, och därför har jag länge tänkt att jag skulle förklara lite kring katters färger här på bloggen. Nu börjar jag känna att det är dags.

Biologinörd som jag är menar jag att för att förstå vilka kattfärger som finns och hur de hänger ihop så behöver man förstås genetiken bakom dem. Där finns liksom själva systemet och förklaringen till varför katter ser ut (eller inte ser ut) som de gör. Men för att förstå genetiken bakom kattfärger måste man ha lite baskunskaper i genetik. Vi börjar med dem:

Bakgrunden

Arvsmassan, generna, finns i kromosomerna i cellkärnan. Kromosomerna kommer i par, där ena kromosomen ärvts från mamman och den andra från pappan. Båda kromosomerna i ett par innehåller genetisk information om samma saker, t ex ögonfärg. Däremot innehåller inte de båda kromosomerna nödvändigtvis samma information, i fallet ögonfärg kanske den ena kromosomen innehåller genen för blå ögonfärg medan den andra kromosomen innehåller genen för brun ögonfärg. De båda motstridiga generna sitter på samma locus, alltså samma plats i kromosomen, men är olika alleler. Alleler är olika genvarianter som hör hemma på samma locus. En individ som har två olika alleler på ett visst locus, som vår exempelperson med en allel för blå ögonfärg och en allel för brun ögonfärg, sägs vara heterozygot för detta locus. Motsatsen är homozygot, och innebär alltså att båda allelerna på ett visst locus är identiska. Vår heterozygota exempelperson kommer att bli brunögd, eftersom allelen för brun ögonfärg är dominant över allelen för blå ögonfärg (som då kallas recessiv). Personer med en allel för brun ögonfärg blir alltså alltid brunögda. Följaktligen saknar blåögda personer allelen för brun ögonfärg – de är homozygota för blå ögonfärg. Detta är anledningen till att man säger att två blåögda personer aldrig kan få brunögda barn. (Detta är dock inte helt sant, brunögdhet kan uppstå spontant genom slumpmässiga mutationer, men det är mycket ovanligt.)

Är ni med så långt? Om inte, läs igenom stycket ovan en gång till, långsamt – eller fortsätt och hoppas att det klarnar allt eftersom. Använd stycket ovan som hjälp om du kör fast.

Hedvig får utgöra exempel på svart färg.

Svart färg

Om vi pratar om huskatter/bondkatter kan vi utgå från att alla katter har anlag för svart färg. På samma locus som svart färg nedärvs också de bruna färgerna choklad och kanel. Dessa färger är dock typiska raskattsfärger och förekommer normalt inte hos huskatter utan inblandning av raskatt. För den som har en katt med blandad genetisk bakgrund (eller raskatt för den delen) kan det vara intressant att veta att svart är dominant över både choklad och kanel, samt att choklad är dominant över kanel. En svart katt med en choklad- eller kanelfärgad förälder kan alltså få ungar med denna ljusare färg om den korsas med en annan katt som har någon av dessa färger. För vanliga huskatter av bondkattstyp kan vi dock anta att de är homozygota för svart färg. Andra gener, på andra locus, är anledningen till att många huskatter inte ser svarta ut.

Mönster

Det råder en viss språkförbistring på svenska kring vad mönstrade katter egentligen ska kallas. Ofta klumpas de alla ihop som tigré, trots att tigré egentligen bara syftar på de ”tigerrandiga” katterna. På engelska kallas de gemensamt för tabby, men på svenska används tabby vanligtvis bara om de marmorerade katterna. För att slippa snubbla över orden tänker jag därför kalla dem för mönstrade katter. För det första: alla katter har ett mönster. Rent genetiskt är detta en sanning utan undantag. I praktiken är dock inte mönstret synligt på alla katter.

Mönster är en mer komplicerad historia än resten av färggenetiken, eftersom den styrs av gener på flera locus. För närvarande tror man att det är tre locus som är med i leken, men för de vanligaste mönstren är det bara två locus som spelar roll. Det första kallas mc-locus och här finns två alleler: allelen för tigré (tigerränder) och allelen för tabby (marmorering). Tigré-allelen är dominant. Marmorerade katter är alltså recessiva homozygoter på mc-locus och kan tillsammans bara få ungar med marmorerat mönster.

Som sagt finns det dock fler locus som styr mönster, och det är dessa som ger upphov till andra mönster. På ta-locus nedärvs genen för tickat mönster, som ger katter som är näst intill omönstrade men som har randiga hårstrån (se agouti). Tickat mönster är dominant, och döljer det mönster som nedärvts på mc-locus. De olika generna påverkar dock varandra trots att de sitter på olika locus, vilket gör att man ibland kan ana tigré-mönstret på en tickad katt. Genen för spotted, alltså prickigt mönster, nedärvs på ytterligare ett locus.

Från vänster: Tiger som är tickad (?), Kaka som är tigré och Nimbus som är tabby.

Agouti

Så, om alla katter har ett mönster, varför är det då bara synligt på en del katter? Svaret ligger i agouti-locus. Här nedärvs genen för agouti-färg, d v s förmågan att bilda randiga hårstrån. Dessa hårstrån har svarta och gulaktiga band. Den allel som ger agouti-färg är dominant och är nödvändig för att mönster ska synas på svart bas. De randiga hårstråna utgör alltså den ljusare färgen i mönstret.

Noterade ni kruxet där? Agouti-genen påverkar framför allt svart färg. En röd katt får lite tydligare mönster om den har genen för agouti-färg, men på en röd katt syns mönstret alltid. Med eller utan agouti. Det innebär att en sköldpaddsfärgad katt kan ha mönster i de röda partierna, utan att ha det i de svarta. Men nu går jag händelserna i förväg.

Röd färg

Röd färg kan ge antingen helrött eller sköldpaddsfärgat utseende.

Så, när vi ändå har kommit in på röd färg är det väl lika bra att fortsätta. Allelen för röd färg är dominant över icke-röd, och har förmågan att maskera svart färg. Locus för röd färg sitter på X-kromosomen, och det är denna placering som ger den röda färgen dess speciella genetiska egenskaper. Som ni säkert minns från grundskolan har hanar en X-kromosom, medan honor har två. En röd hane kommer alltså föra vidare sin röda allel till alla sina döttrar, men inte till någon av sina söner. Så långt allt väl. Hos honorna händer dock något intressant. Eftersom det (uppenbarligen!) räcker med en X-kromosom kommer varje cell i honkattens kropp att slumpmässigt ”stänga av” den ena X-kromosomen. Hos de flesta katter märker vi inget av detta. Men om honkatten är heterozygot för röd färg, d v s bara har allelen för röd färg på en av sina X-kromosomer kommer detta få en synlig effekt: katten blir fläckvis röd och fläckvis icke-röd (svart, choklad, kanel eller någon mönstrad variant av dessa). Resultatet har alltså blivit en sköldpaddsfärgad katt.

Här får vi alltså förklaringen till varför det är honorna som blir sköldpaddsfärgade. Röda honkatter förekommer naturligtvis också, det krävs bara dubbel uppsättning av den dominanta, röda allelen. En sådan röd honkatt kommer, om hon används till avel, att få bara röda söner och röda eller sköldpaddsfärgade (beroende på pappans gener) döttrar. Till skillnad från en sköldpaddsfärgad honkatt kan hon aldrig få svarta döttrar.

Sådär…

…nu kan ni själva grunderna för katternas färggenetik. Om ni står ut med mina biologilärarfasoner tänker jag skriva ett inlägg till (Kattfärger, del 2), för att komplettera med i alla fall de vanligaste av de färger och teckningar som saknas här. Och kanske ett tredje efter det, för att ge ett exempel på hur roligt man kan ha med sina genetikkunskaper sedan.