Biologinörd som jag är menar jag att för att förstå vilka kattfärger som finns och hur de hänger ihop så behöver man förstås genetiken bakom dem. Där finns liksom själva systemet och förklaringen till varför katter ser ut (eller inte ser ut) som de gör. Men för att förstå genetiken bakom kattfärger måste man ha lite baskunskaper i genetik. Vi börjar med dem:

Bakgrunden

Arvsmassan, generna, finns i kromosomerna i cellkärnan. Kromosomerna kommer i par, där ena kromosomen ärvts från mamman och den andra från pappan. Båda kromosomerna i ett par innehåller genetisk information om samma saker, t ex ögonfärg. Däremot innehåller inte de båda kromosomerna nödvändigtvis samma information, i fallet ögonfärg kanske den ena kromosomen innehåller genen för blå ögonfärg medan den andra kromosomen innehåller genen för brun ögonfärg. De båda motstridiga generna sitter på samma locus, alltså samma plats i kromosomen, men är olika alleler. Alleler är olika genvarianter som hör hemma på samma locus. En individ som har två olika alleler på ett visst locus, som vår exempelperson med en allel för blå ögonfärg och en allel för brun ögonfärg, sägs vara heterozygot för detta locus. Motsatsen är homozygot, och innebär alltså att båda allelerna på ett visst locus är identiska. Vår heterozygota exempelperson kommer att bli brunögd, eftersom allelen för brun ögonfärg är dominant över allelen för blå ögonfärg (som då kallas recessiv). Personer med en allel för brun ögonfärg blir alltså alltid brunögda. Följaktligen saknar blåögda personer allelen för brun ögonfärg – de är homozygota för blå ögonfärg. Detta är anledningen till att man säger att två blåögda personer aldrig kan få brunögda barn. (Detta är dock inte helt sant, brunögdhet kan uppstå spontant genom slumpmässiga mutationer, men det är mycket ovanligt.)

Är ni med så långt? Om inte, läs igenom stycket ovan en gång till, långsamt – eller fortsätt och hoppas att det klarnar allt eftersom. Använd stycket ovan som hjälp om du kör fast.

Hedvig får utgöra exempel på svart färg.

Svart färg

Om vi pratar om huskatter/bondkatter kan vi utgå från att alla katter har anlag för svart färg. På samma locus som svart färg nedärvs också de bruna färgerna choklad och kanel. Dessa färger är dock typiska raskattsfärger och förekommer normalt inte hos huskatter utan inblandning av raskatt. För den som har en katt med blandad genetisk bakgrund (eller raskatt för den delen) kan det vara intressant att veta att svart är dominant över både choklad och kanel, samt att choklad är dominant över kanel. En svart katt med en choklad- eller kanelfärgad förälder kan alltså få ungar med denna ljusare färg om den korsas med en annan katt som har någon av dessa färger. För vanliga huskatter av bondkattstyp kan vi dock anta att de är homozygota för svart färg. Andra gener, på andra locus, är anledningen till att många huskatter inte ser svarta ut.

Mönster

Det råder en viss språkförbistring på svenska kring vad mönstrade katter egentligen ska kallas. Ofta klumpas de alla ihop som tigré, trots att tigré egentligen bara syftar på de ”tigerrandiga” katterna. På engelska kallas de gemensamt för tabby, men på svenska används tabby vanligtvis bara om de marmorerade katterna. För att slippa snubbla över orden tänker jag därför kalla dem för mönstrade katter. För det första: alla katter har ett mönster. Rent genetiskt är detta en sanning utan undantag. I praktiken är dock inte mönstret synligt på alla katter.

Mönster är en mer komplicerad historia än resten av färggenetiken, eftersom den styrs av gener på flera locus. För närvarande tror man att det är tre locus som är med i leken, men för de vanligaste mönstren är det bara två locus som spelar roll. Det första kallas mc-locus och här finns två alleler: allelen för tigré (tigerränder) och allelen för tabby (marmorering). Tigré-allelen är dominant. Marmorerade katter är alltså recessiva homozygoter på mc-locus och kan tillsammans bara få ungar med marmorerat mönster.

Som sagt finns det dock fler locus som styr mönster, och det är dessa som ger upphov till andra mönster. På ta-locus nedärvs genen för tickat mönster, som ger katter som är näst intill omönstrade men som har randiga hårstrån (se agouti). Tickat mönster är dominant, och döljer det mönster som nedärvts på mc-locus. De olika generna påverkar dock varandra trots att de sitter på olika locus, vilket gör att man ibland kan ana tigré-mönstret på en tickad katt. Genen för spotted, alltså prickigt mönster, nedärvs på ytterligare ett locus.

Från vänster: Tiger som är tickad (?), Kaka som är tigré och Nimbus som är tabby.

Agouti

Så, om alla katter har ett mönster, varför är det då bara synligt på en del katter? Svaret ligger i agouti-locus. Här nedärvs genen för agouti-färg, d v s förmågan att bilda randiga hårstrån. Dessa hårstrån har svarta och gulaktiga band. Den allel som ger agouti-färg är dominant och är nödvändig för att mönster ska synas på svart bas. De randiga hårstråna utgör alltså den ljusare färgen i mönstret.

Noterade ni kruxet där? Agouti-genen påverkar framför allt svart färg. En röd katt får lite tydligare mönster om den har genen för agouti-färg, men på en röd katt syns mönstret alltid. Med eller utan agouti. Det innebär att en sköldpaddsfärgad katt kan ha mönster i de röda partierna, utan att ha det i de svarta. Men nu går jag händelserna i förväg.

Röd

Röd färg kan ge antingen helrött eller sköldpaddsfärgat utseende.

Så, när vi ändå har kommit in på röd färg är det väl lika bra att fortsätta. Allelen för röd färg är dominant över icke-röd, och har förmågan att maskera svart färg. Locus för röd färg sitter på X-kromosomen, och det är denna placering som ger den röda färgen dess speciella genetiska egenskaper. Som ni säkert minns från grundskolan har hanar en X-kromosom, medan honor har två. En röd hane kommer alltså föra vidare sin röda allel till alla sina döttrar, men inte till någon av sina söner. Så långt allt väl. Hos honorna händer dock något intressant. Eftersom det (uppenbarligen!) räcker med en X-kromosom kommer varje cell i honkattens kropp att slumpmässigt ”stänga av” den ena X-kromosomen. Hos de flesta katter märker vi inget av detta. Men om honkatten är heterozygot för röd färg, d v s bara har allelen för röd färg på en av sina X-kromosomer kommer detta få en synlig effekt: katten blir fläckvis röd och fläckvis icke-röd (svart, choklad, kanel eller någon mönstrad variant av dessa). Resultatet har alltså blivit en sköldpaddsfärgad katt.

Här får vi alltså förklaringen till varför det är honorna som blir sköldpaddsfärgade. Röda honkatter förekommer naturligtvis också, det krävs bara dubbel uppsättning av den dominanta, röda allelen. En sådan röd honkatt kommer, om hon används till avel, att få bara röda söner och röda eller sköldpaddsfärgade (beroende på pappans gener) döttrar. Till skillnad från en sköldpaddsfärgad honkatt kan hon aldrig få svarta döttrar.

Sådär…

…nu kan ni själva grunderna för katternas färggenetik. Om ni står ut med mina biologilärarfasoner tänker jag skriva ett inlägg till, för att komplettera med i alla fall de vanligaste av de färger och teckningar som saknas här. Och kanske ett tredje efter det, för att ge ett exempel på hur roligt man kan ha med sina genetikkunskaper sedan.

Följande kan i alla fall sägas om geocaching i snö:

Man får öva på att ta sig fram på alternativa sätt.

Man får räkna med att gräva en hel del.

Man har roligt och är glad, även när man inte hittar någon cache under snömassorna.

Man blir extra glad när man hittar en cache, trots snömassorna.

Man får räkna med att gräva lite till.

Man får räkna med snöattacker från busiga medcachare när man försöker le för kameran.

Man är glad, även när både kängorna och termobyxornas snölås är fulla med snö.

På det hela taget tror jag att vi kan rekommendera vintercaching förutsatt att man har gott om choklad med sig ut (inte minst den varma, flytande sorten). Extra strumpor och dito batterier till frusna GPSer rekommenderas också.

Åska håller sig på avstånd, 18 april 2009.

Den lilla katten som efter nio dagar hemma hos oss vågade sig upp i soffan medan jag satt där. Hon la sig så långt bort från mig som hon bara kunde, men det måste ändå ha varit mycket mysigare än att ligga på golvet under soffan eller mellan brädorna i själva soffan som hon hade gjort tills dess. Och det måste ju ha varit ganska ensamt därunder också, för den lilla kattflickan som var van att ha ett helt gäng med katter (och människor) omkring sig.

Åska i soffan, 23 april 2009.

Jag minns i alla fall den katten, och jag tänker på henne ibland när jag tittar på den småvuxna och lite småknubbiga katt hon har blivit. En katt som förvisso fortfarande håller sig undan om en ny människa kommer på besök, men som också känner igen dem som redan godkänts, och som man kan lyfta upp, krama och pussa på huvudet utan protester.

Den lilla katten tänker jag också på när jag läser om Östgötakatternas katter som letar efter egna (i vissa fall även tillfälliga) hem. Kattflickorna Dumlan och Tippen som varit inne ett tag och som precis som Åska är lite försiktiga men älskar kel och bus, och de lite äldre flickorna Nostippen och Fläcken som riskerar att få flytta ut i vinterkylan igen för att ge fler hemlösa katter chansen att bli vaccinerade och kastrerade. Jag tänker på den lilla rädda katten vi hade för inte så länge sedan, och hoppas att även de här små hemlösingarna ska få permanenta hem, snarast.

Den gröna som ni såg i videoklippet är död sedan någon vecka tillbaks. Sömmen mellan huvudet och kroppen gav upp (fjädrarna och pälsen var borta sedan länge) och små kattmyntebitar spreds över lägenheten. Då åkte den i soporna. Idag åkte ytterligare en, fortfarande hel men väldigt skabbig, i soppåsen. Innan dess såg jag dock till att fånga den på bild tillsammans med en nyinköpt så att ni verkligen kan se hur de älskas till döds.

Ny vit till vänster, och gammal gul till höger.

Dessutom har en gammal kär leksak fått göra återintåg här hemma. Ni kanske kommer ihåg Åskas orange/rosa lektunnel? Den slängdes strax innan vi flyttade efter att Nimbus hade kissat på den, men nu när rumsrenheten verkar vara 100% och kastreringen är över utan problem bestämde vi oss för att de kunde få en ny. För variations skull blev det en blå/grön den här gången. Fortfarande IKEAs billiga. Nimbus verkar själv tycka att han är riktigt finurlig när han gömmer sig i den, trots att han ofta sticker ut i två ändar.

Nimbus gömmer sig.

Åska spanar på fåglar från en lite udda sittställning.

Runda, gröna "zucchini" i påse.

Men, innan jag fortsätter: det här kommer bli ett långt inlägg, så jag börjar med att stoppa in en avbrytarlänk.

Innan det är aktuellt att revidera någonting känns det dock rimligt att börja med att stämma av de punkter som är avklarade:

9. Bo på ett ställe utan planer på att flytta därifrån
Den här punkten har varit föremål för en hel del intern debatt. Vad menade jag egentligen när jag skrev den? Jag vet inte själv, mer än att vi då bodde i en lägenhet som vi visste att vi skulle bli tvungna att lämna inom en utsatt tid. Jag tror för all del inte att vi kommer bo kvar i den nya lägenheten för all framtid, men det finns ingen anledning att flytta härifrån så som livet ser ut just nu och det räcker bra för mig.

10. Skaffa ett husdjur
Det här var absolut inte en punkt som jag trodde skulle klaras av så fort när jag skrev listan. Hannes tyckte att den skulle ha uppföljningspunkten ”Skaffa ett husdjur till” och det är ju på sätt och vis synd att jag inte följde hans råd, för då hade jag ju haft ytterligare en avklarad punkt. I övrigt tror jag inte att någon som följt bloggen det senaste året, hur sporadiskt det än må ha varit, kan ha undgått våra små pälsbollar Åska och Nimbus.

11. Ta körkort
Ett projekt som har tagit tid att bli klar med, men i våras fick jag till slut den där eländiga lappen. Fantastiskt skönt!

18. Skaffa en lämplig vandringsryggsäck
Ibland har man tur och får sina mål uppfyllda åt sig, som t ex när jag fick en Fjällräven Kajka i födelsedagspresent! Det är en himla bra ryggsäck som jag hoppas hinna ut och lufta många gånger framöver.

32. Skaffa en cykel
Ingen rolig utgift, men en nödvändig sådan. Den här gången har jag också sett till att teckna en försäkring som ger mig en ny cykel om den jag har nu skulle bli stulen, så att jag slipper hamna i samma situation igen.

51. Sy gardiner och sätta upp dem.
I den gamla lägenheten blev det aldrig någon ordning på gardinerna, så i den nya var det en prioriterad fråga. Nu för tiden har vi gardiner överallt (nåja, bara framför fönstren) och även om de flesta bara är fållade är åtminstone två av fönstren prydda av gardiner sydda från scratch. Vilket ju för all del bara innebär mer fållning.

72. Gå på en konsert
Som den trogne bloggläsaren vet tog jag en trip down memory lane och gick på Backstreet Boys-konsert i december.

74. Besöka Världskulturmuséet
För den som är obekant med detta museum kan jag berätta att det ligger granne med Universeum i Göteborg, mitt emellan ingångarna till Liseberg. Jag kan också berätta att det är ett väldigt intressant museum som jag varmt kan rekommendera.

75. Bookcrossa mina/Martins gamla japanskaböcker
När vi började läsa japanska för några år sedan fick jag låna Martins gamla böcker, som han sedan inte ville ha tillbaks. Jag var inte den första som böckerna lånades ut till, så jag tänkte att det skulle vara kul om böckerna kunde fortsätta vandra från student till student, och inte minst skulle det vara roligt att kunna följa dem. Därefter registrerade jag dem på bookcrossing.com och erbjöd dem till den som ville ha. Nu föll det sig så att Martin strax därefter frågade om jag hade kvar böckerna eftersom han hade en bekant som skulle börja läsa japanska, så böckerna hamnade hos henne. Jag räknar i alla fall punkten som avklarad, även om det inte krävde så mycket ansträngning från min sida.

84. Organisera sladdarna i vardagsrummet…
Ännu en punkt som har krävt minimal ansträngning från min sida, eftersom Hannes redde upp situation innan jag gjorde det, men jag räknar ändå punkten som avklarad. Nu bor vi ju inte kvar i den lägenheten längre, men det var skönt med ordning det sista halvåret i alla fall.

På revisionsfronten finns det som sagt en hel del punkter som är orimliga och antagligen skulle må bra av att omformuleras, och andra som är ointressant och därför skulle behöva bytas ut. Tills vidare är det dock framför allt en punkt jag tänker ändra.

57. Läsa minst 80% av de hittills olästa skönlitterära böckerna som finns här hemma

Den här punkten är beroende av att det finns en lista på vilka böcker som fanns här hemma och var olästa när listan påbörjades. Det gjorde det också, tills halva listan försvann i flytten. Kraven på skönlitteratur är också, precis som i den förra listan, lite luddigt. Därför väljer jag nu att ändra punkten till

57. Läsa minst 40 böcker ur min egen bokhylla

Det innebär lika många böcker som tidigare, men med betydligt lösare krav på vilka böcker det är. Det låter bra för mig, för 40 st är fortfarande mycket sett till min nuvarande lästakt.

De andra vansinniga och ointressanta punkterna får stå kvar tills vidare, om inte annat så tills dess att jag vet vad jag vill byta ut dem mot. Under tiden kanske mitt intresse svänger igen, så att jag faktiskt vill slutföra dem. Vem vet.