Hannes & Carolines blogg

I söndags hade vi adventsfika här hemma för att fira in den nya lägenheten. Glögg och kakor i överflöd fanns på plats, och en hel del av de senare fyller numera vår frys. Himla mysigt hade vi det i alla fall, medan vi överdoserade socker i goda vänners lag. På bilden nedan saknas dock niklaskakan (tänk kladdkaka med kokostopp uppepå) och saffran-/pepparkakscheesecaken.

Kvällens snyggaste lussekatt förtjänar förstås en helt egen bild. Denna fisk som äter ett russin (eller räcker ut tungan?) är Jakobs kreation som jag dekorerade lite:

Katterna var dödströtta när gästerna väl kom, efter att ha haft fullt upp hela dagen med att hålla koll på alla spännande dofter i köket. Åska satt i kökssoffan och sniffade, medan Nimbus till slut gav upp och satte sig i fönstret istället.

Lika trötta som katterna var medan gästerna var här, lika trötta var vi när gästerna gått hem. Vi stupade i säng, men måndagmorgonen som följde därpå var obeveklig och tvingade upp oss igen. Lille Nimbus skulle nämligen till veterinären för kastrering och öronmärkning. Det mest traumatiska av den upplevelsen för lillen var nog att han inte fick någon frukost, så det får väl ses som en framgång. Skönt med hankatt, så att man slipper tratt och rakad mage och hela det köret! Han var lite fixerad vid sitt sår till en början, men vi grävde fram en favoritleksak ur gömmorna och sedan var det bortglömt. Istället morrades det resten av kvällen över denna fantastiska lilla sak med kattmynta, prassel och fjädrar:

Jag har en video att visa upp om ni inte tror mig när jag säger att han morrar medan han har den. Uppladdningen av den verkar dock lite småseg, så den får ni se en annan dag.

Är det inte lustigt att även om man medvetet försöker låta bli att planera in en massa saker så känns det ändå alltid som att man har planerat in för mycket? I helgen hade vi i alla fall en efterlängtad, oplanerad slapparhelg.

Jag ägnade mig bland annat åt att sätta upp små snöflingor på fönstren. Katterna tyckte de var himla spännande, Åska hittade dem först:

Tyvärr har jag inget bildbevis på när Nimbus, på ungefär samma ställe, hoppade och försökte fånga flingorna en stund senare. Jag kan i alla fall rapportera att ljuskopparna (något oväntat) överlevde det hela.

Nimbus gick runt och såg lite knasig ut hela helgen, han. Efter ett tag kom vi på vad det var, han höll på att tappa en hörntand! Nu är den borta, men då var den så lös att den stod nästan rakt ut, med resultatet att lilla Nim-Nim såg ut som en vampyr:

(Svårfotad tand!)

Bloggandet har visst gått lite trögt på sistone. En anledning har varit att jag tänkt att jag skulle få upp alla gardiner än, och sedan skriva ett blogginlägg om det, men det har dragit ut lite på tiden. Förhoppningsvis ska jag få färdigt de sista idag, men man kan väl säga att jag börjar tröttna på att sy gardiner. Som vanligt trivs jag bättre med stickor i händerna än framför symaskinen.

Annars händer inte så mycket här hemma, Hannes jobbar på med exjobbet och jag har fått höstlov den här veckan. Välkommet, men jag känner att jag börjar tappa fart. Det är farligt att vara hemma hela dagarna! Katterna busar och gosar och piper om vartannat som vanligt. De är utan tvekan bästisar. Lillen går upp i vikt som han ska och båda är blanka och fina i pälsen.

Förra helgen var vi uppe i Stockholm och tävlade på Stockholm Iaido Open. Vi fick med oss lite blingbling hem också, Hannes tog guld i sin klass och jag tog silver i min. Tyvärr kan jag inte visa några bildbevis, för kameran var inte med upp och Hannes går fortfarande och bär på sin medalj i ryggsäcken. Däremot tar jag gärna emot tips på vad man ska göra med sina medaljer, just nu ligger samlingen bara staplad i en bokhylla och samlar damm.

Däremot kan jag bjuda på en liten video för att visa vad jag menar med att katterna är bästisar. Och kanske kan den ge en del av förklaringen till varför de alltid har så blanka pälsar också…

Eftersom Åska är hittekatt är det förstås ingen som vet riktigt när hon är född, mer än att det var någongång i september 2008. Av administrativa skäl (t ex i försäkringssammanhang) behöver dock även en liten katt ett födelsedatum, och idag firar vi Åskas officiella födelsedag. Nåja, firat så värst har vi förstås inte gjort, men dagen till ära får hon i alla fall en liten bildkavalkad här på bloggen, där det mest varit bilder på lillbrorsan på senaste. Så här ser man ut när man fyller ett år:

continue reading…