Hannes & Carolines blogg

Spinnandet har gått segt på sistone, men nu är jag motiverad igen! Igår förfärdigade jag nämligen mitt första egenhändigt spunna tvåtrådiga garn. Jag är mycket imponerad av mig själv.

Jag hade ungefär 25g corriedale-ull i en tråkig, naturvit nyans, så för att muntra upp mig själv en smula färgade jag den med karamellfärg. Det var meningen att den skulle bli blågrön och lila, men någonstans i färgningen försvann allt det lila och ullen blev ganska jämnt blågrön.

Där har ni det, uppfluffad och utdraget i långa, smala bitar. Därefter spann jag det så tunnt jag kunde och vågade på min något klumpiga, 50g tunga slända.

50-öringen är med för storleksjämförelse. Sent igår kväll tvinnade jag sedan ihop det till tvåtrådigt, tvättade det och hängde det på tork över natten. Här kan ni se slutresultatet:

Det är fortfarande ganska ojämnt, men inte mer än vad jag tycker att man får räkna med med tanke på att det här bara är mitt femte handspunna garn. Det är ungefär 60 meter och ganska tjockt, som ni ser mot 50-öringen. Att tvinna var en underlig upplevelse, och jag hade en hel del problem med att trådarna gick av. Det är bara att öva mer!

Här till vänster ser ni insidan av hälen på den ena av mina Staggering monkeys. Jag har burit dem nästan konstant sedan de blev färdiga för en vecka sedan, och även om jag är van vid att mina strumphälar filtar och noppar eftersom jag använder dem i kängor en stor del av tiden, så verkar det här lite överdrivet. På utsidan ser de normala ut, men insidan är såhär på både strumporna, framför allt i hälen, men på en del andra ställen också.

Först trodde jag att det var färgningsprocessen som på något sätt gjort garnet mer luddbenäget, men efter att ha tittat i mina (vanliga) Monkeys, som jag stickade med samma typ av garn fast tätare tror jag att det här bara är ännu ett tecken på att det här garnet (HjerteGarn Sock 4, f ö) behöver stickas ordentligt tätt.

Det här garnet började som ett försök att färga ”semi-solid”, d v s monokroma färgvariationer, men jag underskattade den vätskemängd som skulle gå åt med marginal och blev tvungen att göra nya blandningar några gånger. Resultatet blev betydligt mer rosa än jag tänkt mig. Naturligtvis var jag tvungen att sticka upp garnet på en gång för att se hur det skulle se ut, och mönstervalet (Staggering monkeys, som rubriken antyder) var lätt. De gick smidigt att sticka, och jag tycker att garnet betedde sig riktigt bra.

Det är dags för bilder igen! Även om det blivit uppenbart att jag inte kommer hinna färdigt mina Norwegian stockings under oktober månad, vilket var min ursprungliga plan, så har jag i alla fall blivit klar med den första och påbörjat strumpa nummer två. Och medan jag ändå höll på och påbörjade nya saker letade jag fram det garn som blev över efter mina jaywalkers, och stickade ett par babystrumpor till en av Hannes kusiners bebis som borde vara född alldeles nyss eller så.

Jag har också hunnit med att både påbörja och avsluta en Lillehammer-mössa den här veckan, totalt tog den omkring två dagar att sticka. Snabbt och roligt!

Precis när jag var färdig med mina Jaywalkers och kände mig lite deppig över att det finns så få mönster som leker med självrandande garn på ett liknande sätt dök oktoberutgåvan av MagKnits* upp, men mönstret till Rainbow Socks. Det var meningen helt enkelt, och jag hade inget annat val än att leta fram ännu ett garnnystan och börja sticka.

Garnet är Garnstudio Fabel, aningen tjockare, mjukare och inte lika benäget att splitta som Opal (som jag använde till mina Jaywalkers). Verkligen ett mycket bättre garn än vad jag vågade hoppas på, och klart prisvärt. Garnstudio kallar färgen för ”grön mix”, men det är inte helt sant – det finns också en del gult, mörkblått, grått och brunt iblandat.

* MagKnits har sedan dess försvunnit från internet, och mönstren finns nu (i de flesta fall) att hitta på andra ställen.

Studier och Heroes-tittande har lett till att jag har stickat, men inte lagt upp några bilder på min strikkealong-strumpa. För som ni kanske lyckades gissa från mitt senaste stickinlägg så blev det ju till sist ett par Norwegian stockings. Efter att ha stött på strumpbilder på lite andra strikkealong-bloggar kände jag dock att det var dags att dela med mig.

Början till en Norwegian stocking på mitt exemplar av Folk socks.

Jag har läst på lite om garndominans, vilket gör att det går smidigare än sist jag försökte mig på att sticka med flera färger men som synes är det fortfarande lite ojämnt. Jag jobbar på att sticka lite lösare, för det verkar bli bättre då…

De lila garnerna är SandnesGarn Sisu (80% ull, 20% nylon), men det fanns ingen trevlig beige nyans av det garnet i affären, så snöflingorna är stickade i Lanett (100% superwash-merino).

Just nu försöker jag komma på när det är dags att börja med minskningarna för att forma vad-delen. Nancy Bush anger bara mått och förklarar inte var på benet minskningarna borde hamna, vilket är rätt irriterande för mig som ju inte är så lång direkt. De 15 inches (38 cm) som hon anger som mått från överkanten till häl-lappen skulle ta mig hela vägen från knät och ner till fotsulan.

Men först har jag över en veckas smutstvätt att ta hand om, en intervju att transkribera och några böcker att ta mig igenom.