13 par strumpor, varav 2 par var knästrumpor. 8 par lämnade hushållet, 5 bor i min egen strumplåda och 1 bor i Hannes strumplåda (om detta sista tycks snålt har man inte sett Hannes strumplåda).

5 mössor.

3 par handledsvärmare.

2 par fingervantar.

1 trekantssjal och 1 spetshalsduk.

1 tröja.

1 amigurumi i form av en virkad pingvin.

Totalt alltså 27 färdigstickade projekt. Inte helt illa, även om det nog är färre än under 2008.

Mönster: Skepp-o-hoj av Adelheid
Garn: Järbo Nya Fuga (50% ull, 50% akryl)
Stickor: 4 mm

Bilden är för övrigt tagen utanför Långbergets sporthotell i norra Värmland där vi har varit på 25-årsfest i helgen. Vädret var inte fantastiskt, som ni ser, men festen hölls förstås inte utomhus, så det gjorde inte så mycket.

Nästa år siktar jag på att sticka tre tröjor! Då borde det väl bli mer än en färdig i alla fall!

Det här är Hannes nya handledsvärmare. Idén med ringen kommer från boken Sticka småvarmt som jag fick av min kära moster i födelsedagspresent. Jag har dock modifierat mönstret en hel del, framför allt genom att ge det en tumme och flytta ringen från handledens insida till handens utsida. Garnet är Gästrike 2-tr från Järbo Garn om någon är nyfiken.

Efter strul och pill med handledsvärmarna ovan var jag inte särskilt sugen på något av de projekt jag hade liggande. De kändes alla för pilliga eller för stora. Så istället drog jag fram ett par nystan självmönstrande sockgarn och stickade de här. I vanliga fall är jag inte något fan av orange, men de här strumporna gör mig glad, så de får nog stanna här hemma i min egen strumplåda. En del av förklaringen till att jag gillar färgen kan vara att det här är ett sockgarn med bomull i (Regia Cotton), vilket gör att färgen blir lite dämpad. Hur bra mixen bomull/ull är ur användarsynpunkt vet jag inte än, men det ska bli intressant att se. Kanske är de lite svalare än vanliga ullsockar?

Jag stickade det här paret strumpor till mamma förra våren, om jag minns rätt, så de har inte hunnit utsättas för tillräckligt mycket vanligt slitage för att behöva repareras än. Problemet var istället att det fanns fler än mamma som tyckte om strumporna. En alldeles särskilt ullälskande liten (läs: stor) hund fick tag i dem och älskade dem på sin alldeles eget lilla sätt, nämligen genom att ”döda” dem:

I det tillståndet överlever ju inte en strumpa särskilt länge, så den fick returneras hit till strumpfabriken för reparation. Det var bara att klippa bort den gamla mudden och sticka en ny, fast åt andra hållet. Och i ett annat garn förstås, eftersom det lilarandiga som sagt redan var slut.

Sådär! Mindre än en timmas reparationsarbete framför teven, men ett helt nytt liv åt strumpan.

Första plats – 15 ♥

och

Till vänster Anu’s stockings ur Folk Knitting in Estonia av Nancy Bush. Mönstret längs med sidorna blir som ett broderi, men görs direkt medan man stickar vilket tydligen är en traditionell estnisk teknik. Jag har haft lite problem med storleken – de passar runt vaden men är lite stora i foten, och jag har inte jättemycket lust att repa upp och sticka om för andra gången. Andra strumpan är långt ifrån färdig, jag har stickat från överkanten ner till mönstrets början ungefär.

Till höger Revontuli, från ett finskt gratismönster som p g a sin popularitet även har översatts till engelska. Garnet är färgat i jättelånga sektioner av varje färg, så det är alltså bara ett garn i sjalen. Revontuli betyder f ö norrsken, och jag tyckte att färgerna i det här garnet påminde en aning om norrsken.

Tredje plats – 8 ♥

Leyburn socks, också ett gratismönster från nätet.De här stickade jag till Hannes inför nyår förra året då vi skulle på bröllop. Finskor är ju inte kända för att vara varma direkt, så jag tyckte att han behövde ett par lite finare ullstrumpor. Det var iskallt och marken var frosttäckt, så de var uppskattade. Lite intressant är att rutmönstret på utsidan görs medan man stickar på ett sätt som faktiskt påminner ganska mycket om de estniska strumporna på förstaplats.

Fjärde plats – 6 ♥

och

Båda strumporna enligt mönster av samma designer (Nancy Bush igen) och t o m ur samma bok (Folk Socks). Till vänster Chalet socks, med Bayern som inspirationskälla. De är lite pilliga och jag tyckte inte att garnet var riktigt vad jag hade hoppats på, så det finns bara en än så länge. Till höger Norwegian stockings, uppenbarligen med norsk förlaga. Den andra strumpan är väl ungefär halva benet stickat på, men överdelen är så mycket lösare stickad än på den första att jag funderat på att repa upp och göra om. Och det är inte något som motiverar mig överdrivet mycket.

Grå gotlandsull, spunnen och tvinnad på 50g-sländan.

Min nya 17g-slända med lite svart merinoull.

Totalt fick jag ut ca 45 meter tvåtrådigt garn från 8 g merino, så garnet är rätt tunt. Äntligen!

50g-sländan igen, men lite brun ryaull.

Ryaullen är helt annorlunda än de andra ulltyperna jag har testat att spinna: fetare, grövre och med betydligt längre fibrer. Dessutom påminner den nästan obehagligt mycket om människohår.

Jag hade ungefär 25g corriedale-ull i en tråkig, naturvit nyans, så för att muntra upp mig själv en smula färgade jag den med karamellfärg. Det var meningen att den skulle bli blågrön och lila, men någonstans i färgningen försvann allt det lila och ullen blev ganska jämnt blågrön.

Där har ni det, uppfluffad och utdraget i långa, smala bitar. Därefter spann jag det så tunnt jag kunde och vågade på min något klumpiga, 50g tunga slända.

50-öringen är med för storleksjämförelse. Sent igår kväll tvinnade jag sedan ihop det till tvåtrådigt, tvättade det och hängde det på tork över natten. Här kan ni se slutresultatet:

Det är fortfarande ganska ojämnt, men inte mer än vad jag tycker att man får räkna med med tanke på att det här bara är mitt femte handspunna garn. Det är ungefär 60 meter och ganska tjockt, som ni ser mot 50-öringen. Att tvinna var en underlig upplevelse, och jag hade en hel del problem med att trådarna gick av. Det är bara att öva mer!

Först trodde jag att det var färgningsprocessen som på något sätt gjort garnet mer luddbenäget, men efter att ha tittat i mina (vanliga) Monkeys, som jag stickade med samma typ av garn fast tätare tror jag att det här bara är ännu ett tecken på att det här garnet (HjerteGarn Sock 4, f ö) behöver stickas ordentligt tätt.

Det här garnet började som ett försök att färga ”semi-solid”, d v s monokroma färgvariationer, men jag underskattade den vätskemängd som skulle gå åt med marginal och blev tvungen att göra nya blandningar några gånger. Resultatet blev betydligt mer rosa än jag tänkt mig. Naturligtvis var jag tvungen att sticka upp garnet på en gång för att se hur det skulle se ut, och mönstervalet (Staggering monkeys, som rubriken antyder) var lätt. De gick smidigt att sticka, och jag tycker att garnet betedde sig riktigt bra.

Jag har också hunnit med att både påbörja och avsluta en Lillehammer-mössa den här veckan, totalt tog den omkring två dagar att sticka. Snabbt och roligt!