Vintercaching
Geocaching är kanske för de flesta (och för det mesta) en sommaraktivitet, eller åtminstone en barmarksaktivitet. Men varför inte geocacha på vintern, tänkte vi? Vad är väl en halvmeter snö? Efter lite mer eftertanke insåg vi att det antagligen var en dum idé att ge sig ut i skogen och försöka hitta sådant som gömts under stenar och rötter, men en lite mer stadsnära geocachingtur tyckte vi fortfarande skulle vara en bra idé. ”Vi” i det här fallet var i det här fallet inte bara Hannes och jag utan också Hannes exjobbspartner Erika och hennes pojkvän Magnus. Efter en titt på cache-kartan runt Linköpingstrakten bestämde vi oss för att Åtvidaberg var lagom civiliserat, lagom stort och hem till lagom många cacher.
Följande kan i alla fall sägas om geocaching i snö:
Man får öva på att ta sig fram på alternativa sätt.
Man får räkna med att gräva en hel del.
Man har roligt och är glad, även när man inte hittar någon cache under snömassorna.
Man blir extra glad när man hittar en cache, trots snömassorna.
Man får räkna med att gräva lite till.
Man får räkna med snöattacker från busiga medcachare när man försöker le för kameran.
Man är glad, även när både kängorna och termobyxornas snölås är fulla med snö.
På det hela taget tror jag att vi kan rekommendera vintercaching förutsatt att man har gott om choklad med sig ut (inte minst den varma, flytande sorten). Extra strumpor och dito batterier till frusna GPSer rekommenderas också.
