Är det inte lustigt att även om man medvetet försöker låta bli att planera in en massa saker så känns det ändå alltid som att man har planerat in för mycket? I helgen hade vi i alla fall en efterlängtad, oplanerad slapparhelg.

Jag ägnade mig bland annat åt att sätta upp små snöflingor på fönstren. Katterna tyckte de var himla spännande, Åska hittade dem först:

Tyvärr har jag inget bildbevis på när Nimbus, på ungefär samma ställe, hoppade och försökte fånga flingorna en stund senare. Jag kan i alla fall rapportera att ljuskopparna (något oväntat) överlevde det hela.

Nimbus gick runt och såg lite knasig ut hela helgen, han. Efter ett tag kom vi på vad det var, han höll på att tappa en hörntand! Nu är den borta, men då var den så lös att den stod nästan rakt ut, med resultatet att lilla Nim-Nim såg ut som en vampyr:

(Svårfotad tand!)