Hannes & Carolines blogg

Efter Port Douglas var det dags för vår sista anhalt: Brisbane. Våra fyra dagar där gick ruskigt fort, och den första spenderade vi på den konstgjorda stranden Streets Beach mitt inne i stan. Det är en lite underlig känsla att ligga på en pytteliten kritvit sandstrand och se katamaranerna svepa förbi på floden några hundra meter bort kan jag säga.

Även om våra första intryck var rätt präglade av allt vatten är Brisbane en stad med svår vattenbrist, strax innan vi kom dit gick man upp till nivå 5 på vattenrestriktionerna och enligt skalan som satt uppsatt inne i stan lyckades man samla in ungefär 20% av det vatten man skulle behöva när vi var där. Följaktligen var gräsmattorna ofta mest bara avstängda sandfläckar, men det gjorde inte oss så mycket. När vi tröttnat på stranden promenerade vi in till shoppinggatorna och gick i affärer resten av dagen.

Andra dagen var det bröllopsdags och vid tiotiden var vi alla samlade i den buss som skulle ta oss ut till den lilla sextiotalsidyllen Ipswich där kyrkan fanns. Något bortkomna minglade vi med största sannolikhet med helt fel folk utanför kyrkan, och skakade säkert hand med fler än vad som var brukligt, men det var i alla fall ingen som påpekade för oss att vi gjorde något fel, så vad vet vi. Ganska snart var det i alla fall dags att placera sig inne i kyrkan, någonstans i havet av hattar (kvinnor måste bära hatt i kyrkan i detta galna land). Fjädrar och spröt från allehanda konstifika konstruktioner vajade i vinden från takfläktarna och förhindrade det mesta av sikten framåt, men vi kunde i alla fall höra brud och brudgum yttra sina ”I will” på rätt ställen.

Utanför kyrkan togs mängder av foton, samtidigt som vi som inte var nygifta försökte trycka i oss så mycket som möjligt av de smörgåsar och småkakor som placerats ut på bord utanför kyrkan, vid det här laget var vi nämligen ganska hungriga. Efter att ha fotograferats tillsammans med brudparet och övriga delar av ”the Swedish invasion” skyfflade vi in oss i bussen igen och åkte tillbaks till Brisbane där mottagningen hölls på Marriott Hotel, mycket lägligt placerat alldeles intill vårt hotell.

Dagen efter bröllopet var vi bjudna på ”barbie”, alltså grillning, hos brudens föräldrar och spenderade dagen dels i sextiotalsidyllen igen där vi åt enorma stekar, jättelånga korvar och alldeles för många sorters bröd och sallader, dels dästa på hotellet efter att ha ätit allt detta.

Efter allt detta hade vi plötsligt bara en dag kvar på australisk mark! Den spenderades, som sig bör, på Lone Pine Koala Sanctuary en bit utanför Brisbane, där vi klappade kängurur, kramade koalor, åt glass, klappade kängurur, tittade på rovfågel- och fårhundsshowerna, klappade kängurur, åt mer glass, letade efter wombater (de sov inuti stora, ihåliga stockar), klappade kängurur och, ja…såg en himla massa koalor.

Därefter hade vi bara hemresan kvar, och även om den tog en väldans lång tid, finns det inte mycket värt att berätta. Det ska dock erkännas att jag fick några timmars jetlag med mig hem, så tyvärr är jag väl inte helt immun. Hannes vet inte om han hade någon, han låg nämligen nerbäddad i en säng omgiven av Panodil, halstabletter och näsdukar några dagar. Själv lyckades jag, tack och lov, hålla mig nästan helt frisk.

Alla bilder: Brisbane 2007 på Flickr.