Hannes & Carolines blogg

Redan när de öppnade flygplansdörrarna vid vår ankomst till flygplatsen i Cairns slog värmen och fukten emot oss. På vår väg till terminalen kunde vi ana palmsilhuetter i mörkret och vi insåg ganska snart att det var lika varmt ute som inne, eller till och med lite varmare ute beroende på mängden AC. Bilresan upp till Port Douglas kändes lång i mörkret.

Nästa dag började med frukostshopping på byns huvudgata Macrossan Street, och efter frukost sattes den första tvättmaskinen igång. Efter en dryg veckas resa hade vi äntligen en tvättmaskin! Hannes och jag fortsatte sedan dagen med en promenad ner till Four Mile Beach, där havet var grått och vyerna fantastiska. Jag var ruskigt sugen på att stoppa ner tårna i vattnet, men alla manetvarningsskyltar, livräddarens hissade röda flagga och skyltarna om nedtagna manetnät (p g a vindhastigheter kring 12 m/s) övertygade mig om att hålla mig till sanden. För den som tycker att jag fegade ur kan påpekas att maneterna ifråga är mycket små, helt genomskinliga och tämligen dödliga… Huu! Istället fortsatte vi via en glassbar till en liten söt strand på andra sidan udden. Min gissning om att den här sidan skulle vara manetfri verkade stämma, men mina tår fick fortsätta vara torra – här satt det nämligen krokodilvarningsskyltar istället.

Senare under dagen åt vi räkor på hamnrestaurangen In Let där vi fick se några glimtar av enorma groperfisken George som restaurangen matar. Middagen planerade vi sedan till restaurangen The Sandbar som vi läst om i en restaurangbroschyr. Efter en himla massa letande hittade vi till sist rätt, fick ruskigt god mat och blev lite överraskade när vi insåg att vi hamnat på en gay-resort! Det stod det minsann inget om i broschyren.

Andra dagen blev regskogsdagen. Vägen var kantad av cassowary-varningsskyltar, men allt vi såg i fågelväg var en kalkon som stillsamt knatade över vägen. Vi åkte norrut mot Daintree National Park, gick på en boardwalk genom själva skogen och njöt av utsikten från utkiksplatsen vid Cape Tribulation. Regnskogen i Daintree är känd som ”where rainforest meets the reef” – som om det inte räcker med att regnskogen växer ända ner till havet så tar dessutom stora barriärrevet vid under vattenytan. Efter hamburgare på ett café åkte vi tillbaka mot Port där vi fick inse att vädret var för dåligt för att tillåta vår planerade snorkling på barriärrevet. Efter lite deppande bestämde vi oss för att spendera dag tre på Hartley’s Crocodile Adventures, nära Cairns.

Även om krokodilstället var ett andrahandsval visade det sig vara en riktig höjdare. Där fick vi se deras krokodilfarm och höra lite om tankarna bakom (man föder upp krokodilerna för köttet och skinnens skull, för att på så vis minska tjuvjakten). Vi tog också chansen att äta lite krokodilsallad innan vi njöt av parkens andra djur: koalor, wallabies, cassowaries, ormar och, förstås, mer krokodiler. Deras krokodilattackshow var inte dåligt häftig. Något utmattade var vi dock eftersom vädret var lite ”bättre” än de övriga dagarna, och med temperaturer runt 30 grader, hög luftfuktighet och bara några enstaka skurar orkar man inte så värst mycket.

Därmed var våra dagar i Port nästan helt slut, och efter ett stopp vid ännu en utkikspunkt och en snabbvisit på Tjapukai Aboriginal Centre (vi missade boomeranguppvisningen!) satt vi på ett nytt plan, denna gång mot vår slutliga destination på australiensisk mark: Brisbane.

Bilder finns förstås här: Port Douglas 2007, men för säkerhets skull vill jag se till att ingen missar vad som kan vara resans sötaste bild:

Oh, missa inte den här heller.