Hannes & Carolines blogg

När jag funderade på hur jag skulle lägga upp mitt australienrapporterade trodde jag att det mest lämpliga skulle vara att göra den i fyra delar där den andra skulle vara både Blue Mountains och Sydney. Vi hade trots allt bara två dagar på vardera stället. Men det går liksom inte. Blue Mountains kräver att få presenteras självt.

Vi flög i alla fall från Melbourne till Sydney en kväll, plockade upp en hyrbil på flygplatsen och begav oss västerut. Kallsvetten stänkte bak från vår stackars förare som alltså fick debutera i vänstertrafiken genom att i totalt mörker försöka hitta ut fån Sydney International Airport i en åttasitsig Toyota Torago. Utan några allvarliga missöden hamnade vi i alla fall vid lyxiga Pepper’s Fairmont Resort i Leura (uttalas Loo-rah).

Första dagen vaknade vi till blå himmel och strålande sol och begav oss till berömda Echo Point i grannbyn Katoomba. Där stod vi en stund och försökte minnas att andas medan vi såg ut över Jamison Valley och Three Sisters. Vi gick sedan en smal trappa som ledde oss ungefär 1000 steg ner mot dalen (men fortfarande med rejäl utsikt nedåt) där vi sedan traskade några kilometer genom den vackra eukalyptusskogen bort till Scenic Railway – världens brantaste järnväg (52 graders lutning!) som vi åkte upp. Vi tog oss också en tur i linbanan Scenic Skyway för att komma tillbaka mot Echo Point, men faktum är att på ett sådant här ställe är det inte så mycket häftigare att titta ut från en linbana än från en utkikspunkt. Även om linbanan är glasbottnad.

Vi hade lite funderingar på att åka till något mer ställe den dagen, men bestämde oss för att istället passa på att njuta av vår enda kväll på hotellet och plaskade istället runt en del i deras pooler. Bubbelpoolerna (en ute, en inne) var 35 grader varma. Mmmmm…

Nästa dag låg tunga, disiga moln över Blue Mountains och temperaturen låg runt 10 grader. Lite tjuriga över denna oväntade motgång packade vi in oss i bilen och bestämde oss för att ta den vackra omvägen Bell’s Line of Road mot Sydney och se vad vi kunde hitta för skojigt på vägen. Första gången stannade vi till vid Govett’s Leap utanför den lilla orten Blackheath, men där var alla vandringsstigar fortfarande avstängda efter flera månaders bushbränder som inte slocknat förrän i januari. Ganska snart insåg vi att det egentligen bara var de allra nordligaste delarna av nationalparken som var någon idé att satsa på. Därför åkte vi vidare ganska långt innan vi kollade in området kring Mount Wilson. Egentligen skulle vi bara till Du Faurs Lookout, men vi missade den pyttelilla avfarten och fortsatte längre in genom samhället och fick se Cathedral of Ferns (helt enkelt ett område med en jädrans massa ormbunkar) och Giant Tree (en enorm eukalyptus), innan vi hittade tillbaka till utkiksplatsen.

Vid det här laget var vi redan ganska hungriga, men eftersom Mount Wilson verkade rätt dött bestämde vi oss för att åka vidare och ta första bästa ställe. Jo, tjena. När vi kom till Mount Tomah Botanic Garden ungefär en timma innan stängning nöjde vi oss därför med att äta mat i deras restaurang och sedan skynda bort till wollemitallarna (av någon anledning löjligt dåligt utmärkta) för att i alla fall ha sett dem. Därefter var det bara den sista biten mot Sydney kvar…men det kommer som sagt i ett eget inlägg.

Alla bilder: Blue Mountains 2007 på Flickr.