Nu har den första omgången bilder från bildspelet som skulle ha funnits (men inte fanns) med på vårt bröllop i helgen fått ett eget inlägg. Lösenordet är namnet på orten (liksom kyrkan och festlokalen) där bröllopet hölls. Bara små bokstäver.
Här kommer till sist uppföljaren till ett inlägg om kattgenetik som jag skrev för länge, länge sedan. För den som vill repetera genetikgrunderna eller bara läsa igenom det en gång till så finns det här: Kattfärger.
I förra inlägget om kattfärger gick jag igenom de mest grundläggande färgerna: svart, mönstrad, röd och sköldpaddsfärgad. Självklart finns det en hel drös med katter som har andra färger, och det är dessa färger jag har tänkt fortsätta med. Som vi kommer se är de flesta dock mer eller mindre baserade på färgerna från förra gången. Den här gången blir det dock fokus på lite ljusare färger.
Gosiga Busan är blå och vit.
Dilutionsgenen, som ger blekare färg, är en recessiv allel och katten behöver alltså denna i dubbel uppsättning för att den ska kunna påverka pälsens färg. De vanligaste bleka färgerna är blå (grå) som alltså är bleksvart, och creme som är blekröd. På en sköldpaddsfärgad katt bleks båda färgerna, så att den blir blå och creme (blåsköldpadda) istället för svart och röd. Den bleka formen av chokladfärg kallas lila och den bleka formen av kanel kallas fawn.
Bleka färger påverkas ytterligare av genen för dilutionsmodifiering. Allelen som ger denna modifiering är dominant, och behövs alltså bara i en upplaga för att ge effekt. På katter med icke-blek färg ger denna allel ingen synlig effekt men den gör blå katter brunare (caramel), lila katter blekare (taupe) och cremefärgade katter ljust aprikosfärgade.
Nimbus med kullsystrar visar upp olika grader av vitfläckighet.
Vitfläckighet, alltså att katten är vit på delar av kroppen, nedärvs dominant men har den lilla egenheten att allelen är additiv. En katt som har allelen för vitfläckighet i dubbel uppsättning är alltså i allmänhet vit på större delar av kroppen än en katt som är heterozygot. Tyvärr är dock inte skillnaden mellan ”mer” och ”mindre” vit så tydlig att man enkelt kan förutsätta kattens genotyp, alltså dess genuppsättning, enbart utifrån dess utseende. I extrema fall kan vitfläckighet ge helt vita katter.
Genen för vitfläckighet är också känd för att påverka andra saker, framför allt fördelningen av svart och röd färg hos sköldpaddskatter. Katter utan vitfläckighet tenderar att vara melerade, medan vitfläckiga sköldpaddor får större färgfält och alltså blir fläckiga.
Det finns också teorier om att vitfläckighet orsakas av flera olika alleler som då ger olika typer av mönster, t ex vit haklapp, medaljong eller bläs.
De flesta helvita katter är dock inte extremt vitfläckiga, utan har den dominanta genen för helvit färg. Denna gen påverkar även ögonfärgen som blir orange, grön eller blå. Det är inte ovanligt att ögonen har olika färg. Denna gen är tyvärr också kopplad till dövhet, och det är framför allt helvita katter med blå ögon som drabbas. Katter med olikfärgade ögon saknar ofta hörsel på den sida där ögat är blått.
Fullständig albinism, där katten helt saknar färgpigment och alltså är vit med rosa ögon, är mycket ovanligt, men flera typiska raskattsfärger är faktiskt mutationer av albinogenen. På albino-locus nedärvs fyra olika alleler. Den dominanta allelen är den som ger helt normal färg, alltså ingen albinoeffekt alls. Utöver denna och allelen för den fullständiga albinofärgen nedärvs också allelerna för burma-teckning och siames-teckning här. Burma-allelen och siames-allelen är sinsemellan inte dominanta över varandra, utan ger tillsammans (alltså i heterozygota djur) den särskilda tonkines-teckningen. Katter med burma-, siames- eller tonkines-teckning är alltså delvis albino. Tillsammans kallas de tre färgteckningarna för himalaya-teckning eller helt enkelt mask, och gemensamt för dem är att färgpigmenten hos dessa maskade katter är värmekänsliga. En maskad katt föds därför ljus och mörknar efter födseln. Siamesteckningen är den som är mest värmekänslig. Därför förblir en katt med siamesteckning ljus på hela kroppen förutom de kallaste delarna: ansikte, öron, ben och svans. Burmateckningen är mindre känslig och en burmatecknad katt får därför färg på hela kroppen, men färgen blir mörkare på kroppens kalla delar. Tonkines-tecknade katter är ett mellanting, med större färgskillnad mellan varmt och kallt än burman, men med mjukare övergångar mellan färgerna än siamesen. De olika maskade färgerna medför också ofta blå ögon. Observera att dessa blå ögon dock inte är kopplade till dövhet.
Några maskade katter har jag inte i min närhet, så dessa bilder har jag lånat från Wikipedia:
 |
 |
 |
| Siames-teckning | Tonkines-teckning | Burma-teckning |
Jag har för övrigt planer på ett tredje inlägg i serien. Det kommer i så fall att bli en liten fallstudie, bara för att exemplifiera vad man kan ha sina genetikkunskaper till.
Precis som mamma börjar jag nu ge upp hoppet om prunkande blommor och livfylld grönska. I hennes fall beror det väl mest på besvärlig jordmån och envisa rådjur, och inget av dem är något problem på vår balkong, men det är terroristkatterna. När vi kom hem efter midsommar såg det för all del ganska trist ut där ute, eftersom det mesta vissnat och torkat. Jag har gjort några försök med vattenkannan, men växterna ser inte mycket lyckligare ut för det. Mer och mer känner jag dock att det kanske inte bara beror på mig och sommarvärmen…
Det har börjat talas om brist på blogginlägg här (läs: jag har börjat få påtryckningar!). Anledningen till det är att situationen ser ut som senast jag skrev något (för nästan en månad sedan!): det händer mycket eller så finns det inget att skriva om. Mest det förstnämnda… I juni åt mitt examensarbete upp en hel del tid, men nu är det inlämnad, godkänt och klart och alla examenspapper är inskickade. Att få ut det faktiska examensbeviset kan ta ett tag har jag förstått, men det kommer väl tids nog. Just nu finns det inte direkt något överflöd av jobb för folk med min behörighet heller, så jag bidar min tid. Som tur är behöver jag ju inte vara sysslolös precis… 
Tidsscheman ska skrivas för Den Stora Dagen, allehanda detaljer ska bokas in och stämmas av med alla inblandade och STORA och VIKTIGA beslut ska tas. Jag tänker på sådant som: pärlor i buketten eller inte? såpbubblor eller ris? och liknande frågor som trots sin detaljartade natur lätt tar överhanden i planeringen just nu. Att hålla huvudet kallt är inte helt lätt!
Och samtidigt pågår livet som vanligt. Min farmor begravdes i mitten på juni, katterna busar som vanligt (Åska lärde sig strax innan midsommar att hoppa upp på balkongräcket) och orkidén i fönstret här inne i arbetsrummet har slagit ut – den femte knoppen av sex håller på och spricker upp idag.
Nu kallar tvättmaskinen och dessutom inser jag att jag glömt bort lunchen! Ni får roa er med några bilder istället:
Det är svårt det här med att blogga. Antingen händer det för lite, och då finns det inget värt att skriva om, eller så händer det för mycket och då är det både ont om tid och svårt att sålla. Här hos oss har det gått från det första fallet till det senare på sistone. De flesta av er har säkert redan hört att jag var med och tog SM-guld (vi vann i lag) för nästan två veckor sedan. Det blev ett individuellt brons också den helgen, och Hannes graderade till 1 dan i iaido (det som kallas ”svart bälte” i en del andra kampsporter). En utförlig beskrivning av helgen och allt som hände finns här: Storskräll på helgens budo-SM. Tyvärr har vi inte lyckats få vare sig lokaltidningarna eller lokalradion att intressera sig för våra framgångar. Trist tycker jag, att från vissa sporter rapporteras nästan vad som helst och när det gäller andra sporter sätter man inte ens in en notis om SM-guld. Som lokaltidningen tycker jag man bör ha ett annat perspektiv, men jag släpper det ämnet här.
Hannes och Erika presenterade sitt examensarbete idag, och blev godkända förstås. Vi tre firade med hamburgare och glass från Bosses på stan efteråt. Mitt examensarbete är för övrigt inskickat, och opponering inbokad i nästa vecka. Jag är glad att jag inte behöver vänta lika länge som Hannes och Erika på den punkten!
Men dagen tog inte slut efter bosses-glassen. Jag har flängt och farit hela dagen idag känns det som. Mina skor till bröllopet kom äntligen! Till er som har oroat er över att beställa skor på nätet kan jag rapportera att de passade! Jag såg till att välja en skomodell som är ganska tillåtande för säkerhets skull. Färgen var mycket bättre än vad jag hade hoppats på, jag trodde att de skulle vara lite mer åt det röda hållet än vad jag hade tänkt mig, men de är klockrent klarlila. Perfekt! Det blev en tur ner på stan igen för att prova in och lägga upp klänningen, som passade perfekt bortsett från att den var lite lång. Tjejerna i bröllopsbutiken älskade mina skor, jag tror att de får lite överdos av vitt i sitt yrke. I vanliga fall vill jag inte avslöja för mycket detaljer inför bröllopet såhär på bloggen, men skorna kan ni få se. De kommer ju antagligen inte synas så mycket på bröllopsdagen, så de får passa på nu.
Jag hade lite andra (bröllopsrelaterade) ärenden på stan också, och hann bara hem och vända innan det var dags att hämta Hannes på jobbet och åka iväg för att jaga stolar till balkongen. Efter lite velande fram och tillbaka de senaste veckorna blev det ett par baden-badenstolar till slut. Nu kan vi mysa ordentligt på balkongen. Nimbus var först med att testsitta, och jag tror att de blev godkända.
Nu får ni ursäkta, mintchokladmuffinsen har svalnat och det är dags för lite fredagsmys i soffan (på balkongen har det hunnit bli för kyligt).
